endastmatilda

Kategori: Nära hjärtat

flashlight

   

   

I got all I need when I got you and I. I look around me, and see sweet life. 
I'm stuck inte the dark but you're my flashlight, you're getting me through the night, 
Can't stop my heart when you shining in my eyes, can't lie, it's a sweet life. 

fuck cancer - min historia

       

23e januari 2015

Kändes så jäkla overkligt att få höra det. Så fel. Inte skulle väl någon i min närhet någonsin....? Men jo. Med stora bokstäver står det nu ristat i min hjärna och hjärta. "Din farmor har cancer." Cancer? Det känns läskigt. Det har fortfarande inte sjunkit in. Jag trodde inte det. Det har gått ett antal timmar sen jag fick reda på det, men det har fortfarande inte fastnat, har fortfarande inte förstått allvaret. Känns så jäkla overkligt, inte skulle väl någon i min närhet någonsin....? Men jo. Nu var det helt enkelt min tur att lida.

Vi vet alla vad cancer förknippas med. Men cancer går att bota och om jag får bestämma så blir min farmor frisk. Hon ska klara detta. Det är tungt för oss alla, en får diagnosen men alla drabbas. Jag är inte en religiös person, men jag ber för att farmor ska bli frisk. Jag ber för att läkarna ska kunna rädda henne. Jag ber för att jag vet att hon tillhör Gud, att hon tror på Gud och att Gud tror på henne. Jag ber för att allt ska bli bra och att jag slipper gå runt med ångest för ännu ett dödsfall.


9 februari 2015

Obotlig? Vad menar du? Kan ni inte göra något? Måste väl gå att bota på något sätt? Eller? Men gud vad fel man kan ha. För några veckor sen bad jag för att min farmor skulle överleva. Jag kan sluta nu. Det finns inget de kan göra åt det. Det är över, Gud väntar i princip på henne. Fan. Ville inte att detta skulle hända. Ville verkligen inte. Cellgifter ska lindra det, men hon kommer inte bli frisk. Aldrig någonsin. Hon kommer dö sjuk. Hörde pappa prata med mamma. "Hon kommer inte klara det". Går i taket. Går sönder. Går inte med på det. Jag är inte så jättenära min farmor, men hon är fortfarande min farmor. Hon har gett mig kärlek, mat och skratt. Vad kommer hända med huset? Huset jag lekt så mycket i, skapat så många minnen i? Någon annan kommer ta över det när hon inte finns. Någon annan som jag inte känner. Kommer inte ha tillgång till huset med så många minnen. Men det känns ändå bra med tanken på att hon kommer ligga tillsammans med farfar. En dubbelgrav. De ska bli återförenade igen efter så många år.

 

19 juli 2015

Det har gått två veckor. Två veckor utan farmor vid liv. Efter en lång tids kamp vann cancern mot en otroligt envis farmor. Fan. Ville det inte, men väntade ändå bara på det. Hon levde på övertid, hon kämpade längre än vad läkarna förutspått. Två veckor sedan. Det var ca 1 månad efter gammelmormor, bara en helg efter hennes begravning. Så done med döden. Gå och vila lite nu och låt mina nära och kära leva. Tack. Och till dig cancer: fuck you. 

        

bästa veckan

   

En vecka med han. Han som betyder mest för mig, han som jag gett mitt hjärta till, har gett honom möjligheten att förstöra det totalt. Men han har gjort tvärtom. Han har fått mitt hjärta helare än vad det någonsin varit och jag vet att han inte kommer skada det. Inte på samma sätt som det varit skadat innan. En vecka. Det lät jättemycket och jag trodde vi båda skulle gå varandra på nerverna, men oj vad fel vi båda hade. Vi har gjort absolut ingenting. Han har vart iväg på lite möten, vi har shoppat och vi har vart på släktträff. Men de är de största händelserna med. Sen har vi typ kollat på TV, film och bara allmänt degat vilket ni nog läst redan. Men jag har ändå inte haft en stund som jag känt att jag haft tråkigt. En andra halva, en själsfrände som funkar på nästan exakt samma sätt som mig. Åh vad jag tycker om honom. Nu har han iallafall åkt hem och jag sitter här själv på mitt rum och försöker att inte få ett psykiskt sammanbrott igen. Fick ett tidigare idag då jag grät som ett barn, allt för att jag inte längre är ledig och för att jag nu inte kommer träffa honom på en stund. Lilla jag jobbar ju till lördag kväll. När ska man hinna träffas då om han dessutom eventuellt ska ut och resa? Men vi får se. Det är bra och nyttigt att känna saknad. Att verkligen få längta. Men usch vad jag hatar det. Men får se det positivt att jag iallafall har honom. Och han är ju bara ett telefonsamtal eller sms bort liksom. Eller en halvtimme med bil. 

Men nu ska jag träna efter denna vecka med massa tjockis. Har säkert gått upp flera kilon denna veckan och dessutom en vecka utan träning när jag precis börjat igen. Vad är detta? Men nu blir att kötta sönder kroppen och sedan en dusch för att sedan ladda upp för en 11 timmar lång arbetsdag imorgon och nya rutiner i vardagen så man inte går och småäter hela tiden. Jatack. 

PUSS

så mycket känslor

   

   


Så himla lätt att ta en bild med honom, jappjapp. 

Hej! 

Ännu en helg med shitloads mycket känslor igen. Ska försöka sammanfatta det. Har i helgen firat den bästa. Verkligen den bästa. Jag har träffat många människor i mitt liv. Bra och mindre bra, och jag har ansett att vissa av de är bästa. Men denna killen alltså, jävlar. Han är verkligen det där lilla extra. Det där man aldrig vill vara utan. Det där som man så länge drömt om att få ha och så bara var han där. Jag tror aldrig jag har vart såhär lycklig med någon och jag tror aldrig att jag känt såhär starkt och såhär mycket för NÅGON. Och jag tror aldrig heller att jag känt mig så trygg och bekymmerslös med honom. Har nog aldrig brytt mig så lite ifall min mage korvar sig när jag sitter, eller att jag har påsar under ögonen eller något. Att få äran att spendera mina dagar med honom är någonting jag verkligen känner att man ska ta vara på. Även om jag vet att det inte är slut imorgon så är timmarna, minuterna och sekunderna med han är det bästa jag kan få. Jag vill inte ha grejer, jag vill inte ha attention eller något. Jag vill bara ha han. Sätt mig i ett rum, utan någonting, men med han bredvid mig så kommer jag fortfarande sprudla av glädje och älska livet i det där helt tomma rummet. Det är så jävla sjukt att jag träffat min soulmate. Vi är så lika på så många plan så det är typ läskigt, och känslorna för han går verkligen inte att beskriva med ord. Jag har gjort ett försök tidigare men misslyckades så hårt då det mest lät överdrivet, och overkligt, men det är verkligen helt sjukt. Jag är liksom typ chockad själv över hur glad jag faktiskt är att jag har honom. 

Men enough med hjärtat, helgen har vart supermys. Åkte till Emil i fredags och spenderade kvällen där med tacos och film. Lördagen bestod av chill, lite handlat, lite chill och lite fix på mig själv innan kalaset. Det kom gäster och vi ät grillat och jordgubbstårta. Sedan typ pratade folk och jag blev så extremt trött när vissa gäster gått hem så när enbart de som var kvar för att kolla på fotboll var kvar så gick jag och lade mig och sov lite på Emils rum. Sen kom Emil in och satte på en film, vilken jag kollade lite på och sen somnade jag igen. Jag har känt mig så extremt trött den senaste veckan så det går inte ens att beskriva, men är säkert pga oro pga körkort och allt det, hinner liksom inte slappna av typ. Idag vaknade jag och "sjöng" två rader för Emil och gav sedan hans paket och lite senare kommer hans föräldrar in med massa paket. Sen blev det frukost på altanen och sedan även lunch på samma ställe. Gick en promenad på eftermiddagen och spelade även Sims 4 like a boss, helt seriöst, fett pepp på att få fortsätta för jävlar vad snyggt huset blir! VId 17-tiden vände vi bilen mot Växjö och bion och bänkade oss ganska så snart i salongen för att kolla på Spy. Sjukt bra film och sjukt bra avslut på en kunglig helg! 

Hoppas ni med haft det bra och så taggar vi halkbana imorgon! 

PUSS

han

             

"Hade aldrig vågat drömma om en kärlek som den här. Någon som älskar mig precis för den jag är. Som om hjärtat håller andan, som om tiden stannar till, när du ser på mig så vet jag vad jag vill.

Allt jag är, allt jag har. Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag. Allt jag ber, allt jag vill, att få vakna tätt intill, att få älska sig i alla mina dar, med allt jag har. 

Vi har trotsat alla stormar, seglat ut på öppet hav. Och nu efter regnet står vi starka kvar. Du gör livet till en saga, låt oss skriva nästa blad.

Och få leva lyckliga i alla dar."

Här är en lite del från texten som Sofia skrev till Carl-Philip och Molly och Danny gjorde en låt av den och framförde på bröllopet. Fyfan vad vackert och fyfan vad jag relaterar till texten just nu. Kanske inte det här med att trotsa stormar och regn och det, men resten ojojoj. 

Men nu ska jag nog ta och gosa ner mig i min säng!

PUSS

så mycket kärlek

      

     Nej, jag hade inte godis för att locka om ni trodde det. Ser ut som det på den hon sitter, I know, men så vart inte fallet. Hon är bara gosig.

Att komma hem till en hund med så mycket kärlek som denna efter en dag som denna gör en så himla glad! Fick liksom inte ens ta av mig skorna utan att hon skulle pussa på mig! Bubbisen! 

Idag har jag prissänkt ett par byxor haha, och sedan larmat och hängt ut. Fick även rensa i korgarna med trosor, kalsonger och strumpor på barn och para ihop alla som smitit ifrån varandra osv. Men satan vad seg dagen har varit! Helt sjukt! Så därför ska jag nu äta, eller ah, vänta till maten är klar iallafall! Sen blir det plugg och mys med världens bästa hund! 

PUSS

43 år

             
Attackerade han när han kom hem för att visa min nya selfiefunktion på min nya mobil. Shit vad nöjd jag var. 

Idag är ingen vanlig dag för idag är det min pappas födelsedag! 

Min pappa är nog den bästa pappan man kan ha. Även om han skulle bli sur eller säga nej till något som jag gärna skulle vilja göra så vet jag att det endast är för att han är rädd om mig och inte vill att något ska hända. Man kanske blir sur för stunden, men när man tänker på det blir man glad och tacksam för att någon är rädd om en. Många klagar på att deras föräldrar är så stränga och tråkiga och inte låter de göra vad de vill, men enligt mig ska man vara extremt tacksam för att man faktiskt har föräldrar som bryr sig. Vissa har föräldrar som inte bryr sig och det tar hårt på dem och vissa har faktiskt inte ens föräldrar.

Jag älskar iallafall båda mina föräldrar och vet inte vad jag hade gjort utan de! Idag älskar jag min pappa lite extra då det är hans dag!

PUSS

musiken räddar mig

Musik är något frukansvärt coolt egentligen. Något så känsloladdat som musiken finns det nog inte. För mig som har älskat musik sedan barnsben och sjungit och spelat instrument så länge jag kan komma ihåg är musken ett sätt att komma iväg från omvärlden. För de som inte har den kopplingen till musik som jag har låter detta kanske konstigt, men jag är en väldigt känslig person. Jag kan liksom gråta till en låt för budskapet är så fint, jag kan relatera så himla mycket till låtar och har därför fått en ganska stark connection till musiken. Börjar jag gråta till en låt är det liksom som en detox. Rensar ut det dåliga och fyller på mitt förråd med ny energi från musiken.

Mitt musikintresse började som sagt väldigt tidigt. Redan när jag var i 12-13års åldern ville jag hålla på med musik, försökte skriva låtar. Satt och plinkade på min gitarr. Jag hade bara inte tålamodet. Skrev 2-3 meningar och hade melodi så det räckte till en halv vers. Det kom man inte så långt på. Som sagt så är musiken mitt sätt att stänga av, ladda om och get up there and fight. Att koppla in båda hörlurarna i varsitt öra gör att jag sen inte är kontaktbar. Musik i båda öronen, hör inget annat, ser inget annat. Ser låtarna som filmsekvenser framför mig. Blundar. Musiken i båda öronen, ostörd. Kommer in i en helt annan värld. Har kopplat bort så hårt på bussen påväg till skolan att jag typ glömt vart jag var och inte visste om min busshållsplats vart. Var tvungen att lokalisera mig. Kolla mig omkring och känna igen. 

Utan musiken hade jag troligtvis bränt ut mig själv och kanske inte ens vart kvar.  

sommar tack

Snackade ju om att jag ville hem till Anton i förra inlägget. Och kom då att tänka på alla bilder jag tog i somras. Asså åh, älskar det placet. Fint, mysigt och fridfullt på samma gång. Alla skulle behöva sitt egna lilla Vitthult haha 

Bilderna visar kanske inte jättemycket av själva deras place, men ah. Omgivningen är ju sjukt fin det kan man inte säga annat än. Längtar så jävla hårt till sommaren dessutom. All snö kan ta sig nu. Inte roligt längre. 

en hel graviditet


Anton var så jävlva desperat efter att få upp sin rumpa på min blogg så han photobombade varenda bild jag skulle ta igår, men because of reasons ville jag inte lägga upp dem, men idag är det vår dag så jag censurerade dem bara haha. Så här får du dina rumpbilder på min blogg älskling! 

Tjenis penis!

Idag är det 9 månader sedan jag och Anton blev tillsammans och därav rubriken höhöhö #humor. 9 månader låter inte jättemycket kanske, men för mig har det vart en värdefull tid. Jag har älskat, tjurat, fått fisar i ansiktet, och blivit älskad.. Som jag sagt innan har jag och Anton haft ups and downs och jag har varit så jäkla orolig för att det skulle ta slut. Men efter att man vart nere och tagit sig upp igen känns det som att man kommer tillbaka ännu starkare än man var innan. Iallafall om man frågar mig. Jag älskar vårt förhållande. Vi fånar oss, jävlas med varandra till den andra blir sur. Vi kan vara oseriösa och seriösa, vi kan vara oss själva med varandra och framför allt litar vi på varandra, eller ah, jag litar på Anton iallafall haha, kan ju inte riktigt prata för han med men ah. Och för mig är det som räknas, det är det som är det viktigaste. Alla gulligull, pluttenuttsms kan man stryka, jag klarar mig utan dem. För mig är grejen inte att visa kärlek via sms och ord utan mer via handlingar och vibes typ. Att man kan känna att personen älskar en utan att man får höra det varje timme. 

Menmen, slutpratat om kärlek och förhållanden. Jag dömer ingen så tro inte det. Vet att många har sånna förhållanden där man är gulligulliga hela tiden, men menar bara att jag klarar mig utan det. Sålänge ni inte dömer mitt förhållande dömer inte jag ert! 

PUSS

myslördag


Det absolut bästa jag har. 

Hej hopp! 

Sitter just nu här med baconchips sen igår och ska plugga i ca 25 minuter innan det är hockey på TV. Då tar jag med mig baconchipsen dit och chillar med pappa! Vaknade vid 7 första gången idag av att Anton snarkar sådär högljutt som man gör om man är täppt i näsan typ. Och har svårt att somna om för jag är för pigg men är för trött för att hålla ögonen öppna, så gosade ner mig lite extra bredvid Anton och somnar om, men sover vädigt lätt. Vid 9 vaknar han och chockad som få blir jag, då han brukar sova typ hela dagen. Men det var ju härligt. Och sen lite morgonmys på det innan vi går upp och äter frukost vid ca 10. Går tillbaka till sängläge och spenderar resten av dagen där. Nu har jag ganska nyligen sagt hejdå till han, och sen får vi se om han dyker upp ikväll/natt igen eller om vi ses först nästa vecka igen. Och då bär det av mot Säleeeeen!! Fick något som lite smått liknade en panikångestattack mitt när vi bara låg i sängen, men tror inte det var det. Men har känt mig allmänt off idag, tappade humöret och grät när Anton sa att han skulle åka och allt, men sen pratade han mig ur det. Tur att man har han sånna dagar alltså! 

MEN, nu guys måste jag plugga lite. Har ett tal på antingen onsdag eller torsdag och är bara halvvägs än så länge. Men ni får ha en mysig lördag, för det ska jag!

PUSS